DIR Return Create A Forum - Home
---------------------------------------------------------
Writeismagic
HTML https://wim.createaforum.com
---------------------------------------------------------
*****************************************************
DIR Return to: Lost treasures of Britannia
*****************************************************
#Post#: 662--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: October 19, 2021, 4:44 pm
---------------------------------------------------------
Damien gav Nathan en mörk blick innan han bromsade in sin häst.
- Det börjar skymma. Vi borde göra upp läger. Wyatt?
Pipandet fortsatte utan att Wyatt tog någon notis om Damien. En
tung suck undslapp honom innan han gav Ellie en trött men vänlig
blick.
- Skulle du kunna vara så snäll och be honom sluta upp med det
där oljudet medan vi slår läger?
Han vände sig till Nathan, en bister min åter i hans ansikte.
- Är du nykter nog att fixa en lägereld eller behöver jag göra
både det och jaga middag?
Han satt av hingsten och började sadla av medan han väntade på
svar.
#Post#: 663--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: October 20, 2021, 4:39 am
---------------------------------------------------------
Ellie nickade och höll ut händerna så att Wyatt kunde landa.
-Wyatt? S-skulle du snälla kunna.. Kunna ta en paus m-med din
musik? Iallafall tills vi har slått läger?
Nathan himlade med ögonen åt Damien.
-Tsk. Av alla soldater i Liones fick jag den enda utan humor.
Ja, jag kan fixa en lägereld. Jag är full, inte dum.
Han krälade ner från hingsten som totalignorerade honom för en
tuva gräs och såg sig omkring. Skolfröken hade valt en ganska
bra plats för att slå läger, gläntan var stor nog för att de
alla skulle få plats men skyddad från vind och regn av de
massiva ekar som fanns runt dem. Kanske inte så konstigt, killen
verkade vara mer regelryttare än något annat. Nathan himlade med
ögonen men valde att inte kommentera. Det låg brännbart material
lite här och var men varför springa runt och samla ihop det när
de kunde komma till honom istället? Han satte ut handen och
gjorde en lockande rörelse.
-Hit. Nu.
Kvistar, löv och annat brännbart började långsamt röra sig mot
honom men när det inte gick snabbt nog tappade han snabbt
tålamodet.
-Jag sa, HIT!
En våg av magi pulserade ut från honom och snart nog låg en stor
hög med kvistar, löv och ungträd framför honom.
Nathan vände sig till Damien med ett brett flin och tog en klunk
ur sin plunta.
-Nöjd?
#Post#: 665--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: October 20, 2021, 10:02 am
---------------------------------------------------------
Wyatt stirrade tomt på Ellie ett tag innan han höll fram
grässtrået mot henne som om han ville att hon skulle ta det men
innan hon hann göra något kom en svart flamma upp och slukade
strået i ett nafs. Han fortsatte stirra tomt på henne hela
tiden, lätt som en fjäder i hennes hand.
- Eleanor.
Han satte huvudet på sned som om han försökte förstå sig på
henne men inte riktigt kunde begripa.
Damien som varit upptagen med att ta hand om sin hingst vände
sig mot Nathan med trött blick som genast hårdnade när han såg
högen med bråte.
- Nej. Jag är inte nöjd. Jag bad om en lägereld, inte ett
kvistförråd.
Han släppte hingsten att beta medan han tog fram en liten kniv
och började gå ut ur gläntan.
-Wyatt! Kom så hämtar vi en present till Ellie!
Wyatt sköt blixtsnabbt ur händerna på Ellie och dök upp bredvid
Damien.
- Eleanor.
- Visst, visst. Sök efter något ätbart. Inga stenar!! Människor
behöver kött, nötter, bär och svampar.
Wyatt fortsatte se tomt på Damien men följde honom tyst ur
gläntan som en lydig hundvalp.
Det tog inte alltför länge för dem att återvända, Damien med två
harar i handen och Wyatt med flera vårtsvin svävande i en svart
bubbla. Han flög rakt upp till Ellie och tömde bubblan i hennes
hand.
- Eleanor.
#Post#: 669--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: October 20, 2021, 2:26 pm
---------------------------------------------------------
Nathan muttrade surt medan han såg efter Damiens ryggtavla. Han
hade återhållsamheten och självkontrollen av en munk och humöret
av en gammal märr. Han började förstrött att fösa ihop brasveden
mot mitten av gläntan, försjunken i tankar. Trots Damiens
enerverande humör var det roligt att se vad som skulle få honom
att släppa efter på självdiciplinen, om så bara för en stund.
Han hade önskat sig underhållning och en utmaning trots allt och
Damien fyllde det mer än väl. Han kastade en blick på Ellie som
hade satt sig ned och plockade med en lock av sitt hår, osäker
på vad hon skulle ta sig till. Luften och Lipsillen visste han
inte vad han skulle tro om. Att Luften fortfarande var i livet
kunde endast bero på att han var demon, han kunde inte få det
att gå ihop på något annat sätt. Lipsillen.. verkade bara vara
ung och grön. Han hade träffat på flera jättar under sina
utfärder men ingen så ynklig som Ellie.
När Damien och Wyatt kom tillbaka brann brasan ordentligt.
Nathan hade under tiden även hunnit sadla av sin hingst och lagt
sin packning på en passlig sovplats och var i färd med att tälja
några spett för att kunna grilla vad än som Damien och Luften
släpade tillbaka.
Ellie såg lite äcklat på de döda vårtsvinen i sina händer men
log ändå mot Wyatt.
-T-tack.
Hon såg osäkert på Damien vad hon riktigt skulle göra av dem och
om hon kunde ge dem till Damien utan att Wyatt blev förolämpad.
#Post#: 670--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: October 20, 2021, 3:00 pm
---------------------------------------------------------
Damien suckade tungt när han såg vart Wyatt valde att dumpa
vårtsvinen. Ellies blick var tydligt äcklad så han lyfte en
lugnande hand till henne innan han lugnt plockade upp en
passligt stor sten, vägde den i handen, och kastade den mot
Wyatt. Stenen träffade sidan av hans huvud med en dov duns och
föll till marken medan Wyatt vände sin tomma blick mot Damien.
- Wyatt du kan inte dumpa döda saker i en kvinnas händer! Ta ned
dom till elden.
Han pekade menande på den stora brasan innan han korsade armarna
över bröstet, en hård blick mot Wyatt. Den senare satte huvudet
på sned och efter en lätt viftning på handleden flög vårtsvinen
ned och landade över Nathan istället. Damien såg trött på och
skakade lätt på huvudet.
- Nära nog.
Han satte sig ned och började flå hararna i lugn och ro innan
han satte dem på spet och över elden.
#Post#: 671--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: October 21, 2021, 4:20 am
---------------------------------------------------------
Nathan hann nästan rulla undan men ett av vårtsvinen landade med
en duns tvärs över hans rygg och han kunde höra åtminstone ett
revben knäckas, troligen flera. Alkoholen dövade smärtan en
aning men det var inte smärtan som var det värsta, utan känslan
att vara fastnaglad mot marken utan att kunna röra sig en
millimeter.
Ellie flämtande till och flyttade sig så att hon försiktigt
kunde lyfta bort vårtsvinen från Nathan.
-S-sir... Är ni-
Nathan reste sig, mer på viljestyrka än något annat och total
ignorerade Ellie medan han blängde mordiskt på Wyatt.
-Vad i helvete var det där bra för?!
-Sir ni är-
-Kom igen! Svara!
-M-men sir-
-Jag mår fint!
Nathan gav Ellie en giftig blick för att sedan flytta blicken
tillbaka till Wyatt. Luftens tomma blick retade gallfeber på
honom mer än något annat i det ögonblicket.
-Vad tänker du göra åt det? Hm?
#Post#: 672--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: October 21, 2021, 5:58 pm
---------------------------------------------------------
Wyatt stirrade tyst på Nathan ett tag och vände sig sedan till
Ellie.
- Eleanor.
Damien som ännu höll på med hararna tittade upp som hastigast.
- Om ni tänker slåss om det får ni gå utanför lägret.
Han pekade mot skogen före han återvände uppmärksamheten till
hararna.
- Försök att inte döda varandra bara. Vi ska trots allt rädda
prinsessorna och deras riddare och det blir svårare om den enda
som valde det här frivilligt går och dör.
Wyatt tog inte sin uppmärksamhet från Ellie utan flög tyst upp
och landade på hennes axel där han började snurra en hårslinga
runt sin hand, en nästan intresserad glimt i ögonen när han
tappade slingan och den studsade tillbaka till resten av Ellies
mörka lockar.
#Post#: 673--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: October 22, 2021, 4:47 am
---------------------------------------------------------
Ellie fnittrade till när Wyatt lekte med hennes hår, det
kittlades. Han var inte så skrämmande som han först verkat. Mer
som en hundvalp.. Med demonkrafter. Ur ögonvrån kunde hon dock
fortfarande se Nathan med en aura som ett åskmoln. Hon kunde
bara inte förstå vad som fått honom så arg. Visst, det kunde int
vara trevlig att få ett dött djur över sig, men han verkade inte
skadad, bara väldigt, väldigt upprörd. Det kunde inte sluta bra.
Nathan gnisslade tänder av frustration.
-Annars vad?! Tänker du fortsätta att vagga ditt finger åt mig
och säga fy? Eller
Han kunde känna hur hjärtat bultade och hur varenda fiber i hans
kropp vibrerade, både av återhållen frustraton men också av
något annat. Något han trodde att han begravt djupt nog för att
aldrig se det igen. Men nej. Det kunde inte ha varit mer än 30
sekunder som han suttit fast men det hade tydligen varit
tillräckligt. Detta hade verkligen inte gått som han tänkt sig.
Han plockade upp en sten och vägde den i handen, Damien skulle
han inte komma någonstans med, han var alldeles för envis. Han
kastade stenen i Ellies generella riktning men hörde inte att
den skulle ha träffat, perfekt. Nu kanske han skulle få utlopp
fö en del av frustrationen. Han vände sig om och såg på Wyatt
med en utmanande blick.
-Jag försökte just skada din nya leksak, fortfarande lika passiv
då?
-N-nej, sir Wyatt, sir Nathan... snälla... Slåss inte. Snälla...
Ellie såg mellan Wyatt och Nathan med oro i blicken i hopp om
att situationen inte skulle eskalera ännu mer.
#Post#: 678--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: November 3, 2021, 9:55 am
---------------------------------------------------------
Wyatt stirrade precis lika tomt som vanligt tillbaka i några
sekunder. Han satte mjukt en hand mot Ellie kind innan han
hoppade ned på marken framför Nathan och med en knyckning på
nacken sände en kraftig chockvåg ut Nathan ur lägret. Med mjuka
steg följde han efter för att se var Nathan landat och stannade
upp bredvid honom. Tanken att han gått till överdrift dök aldrig
upp i hans huvud trots Nathans uppenbara brutna ben. En trädgren
fångade hans uppmärksamhet och han hämtade den, vägde den tyst i
handen innan han släppte den på marken bredvid Nathan.
- Pinne.
I lägret slappnade Damien av avsevärt efter att de försvunnit.
Hna log ursäktande mot Ellie.
- Jag vet att du inte vill att de ska slåss men det kanske är
lika bra att dom får det ur systemet nu så det inte blir
bekymmer sen. Dessutom är det ett bra tillfälle att få reda på
om Nathan faktiskt är kapabel att hämta hem prinsessorna och
deras heliga riddare.
#Post#: 679--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: December 22, 2021, 5:04 pm
---------------------------------------------------------
Nathan flämtade efter luft. Kraftvågen som Wyatt hade sänt ut
hade totalt överraskat honom. Han låg på marken bredvid ett träd
med svarta prickar dansande framför ögonen. Han gav Wyatt en
ilsken blick.
-Ge mig en minut, okej?
Han vände sig över på mage och ångrade sig nästan genast. Han
hade troligen knäckt några revben redan innan han flugit rakt in
i trädet och det blev definitivt inte bättre av den flygturen.
När Wyatt kastade pinnen framför ansiktet på honom kunde han
inte hålla tillbaka ett skratt.
-Du har kastat ett vårtsvin på mig och sedan kastat mig i ett
träd?! Och nu vill du använda pinnar!?!
Nathan stirrade tomt på pinnen innan han var tvungen att ta ett
djupt andetag.
-Visst, visst.... Jag antar att du inte kan reglera det. Jag kan
tolerera det, men endast idag.
Nathan kravlade sig mödosamt upp på fötter och vägde pinnen i
handen. Han snurrade den i handen som för att testa den. Det
var... Fortfarande en pinne..
Ett litet leende sökte sig fram på Nathans läppar
-Tro inte att jag kommer att ta det lungt bara för några revben.
Utan vidare varning gjorde han ett utfall.
*****************************************************
DIR Previous Page
DIR Next Page