DIR Return Create A Forum - Home
---------------------------------------------------------
Writeismagic
HTML https://wim.createaforum.com
---------------------------------------------------------
*****************************************************
DIR Return to: Lost treasures of Britannia
*****************************************************
#Post#: 610--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 5, 2020, 8:29 am
---------------------------------------------------------
Garm hade fått sig en rejäl omgång av alla isfragment och stod
nu på alla fyra medan han flämtade efter luft och försökte bita
tillbaka smärtan. Svärdsmannen var medvetslös även om han
verkade leva. Med stor möda lyckades Garm lyfta huvudet för att
se efter hur skadad Ellie var men kunde inte annat än bli
chockad när han såg att hon var oskadd.
Det blonda håret viftade lätt i vinden medan han lyssnade på vad
Ellie sa. Den kalla blå blicken följde en tår ned för hennes
kind och haka innan den föll. Långsamt lyfte han ena handen
tills han hade armen rakt framför sig med handflatan mot Ellie.
Några sekunder höll han den bara innan han snabbt for närmare
och satte handen på hennes kind och därmed stoppade den ena
tårens färd ner. Varsamt strök han undan den och såg sedan lika
tomt som tidigare upp på hennes ögon.
Garm stirrade på scenen framför sig och ropade sedan till Ellie.
- Ellie! Ta dig till Liones! Ta INTE strid! Spring tills de
heliga riddarna kan assistera dig! NU!!
Den kalla blå blicken vändes mot jätten som ropade en bit bort
och åter lyfte han långsamt handen mot Garm.
#Post#: 611--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 8, 2020, 3:17 am
---------------------------------------------------------
Ellies läpp darrade, hon hann inte ens reagera innan hon kände
handen mot sin kind. Hon mötte den kalla blå blicken men handen
var.. Varm? Var det ett försök att trösta henne? Kontrasten mot
förödelsen runt dem var närmast trollbindande men Garms rop bröt
förtrollningen och hon såg mot Garm med ögon som snabbt fylldes
av tårar. Hon ville springa dit, hjälpa honom på något vis och
hon kände att benen började röra sig men inte mot Garm utan med
riktning mot Liones. Tårarna fortsatte att rinna medan Ellie
sprang, Garm skulle bli stolt, han fick dö i strid medan han
utförde sin plikt. Den största äran som fanns att få.
#Post#: 612--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 9, 2020, 6:51 am
---------------------------------------------------------
Den mörka strålen som sköt ut från handen var så massiv att ett
mindre jordskalv fick muren runt Bazing att tappa en del av sina
stenar och flera kilometer bort flög en massa fåglar ur träden.
Vad som återstod där Garm nyligen stått på alla fyra var inget
annat än ett gapande hål, skrämmande tomt på innehåll. En krater
på flera meter med ojämna kanter. Borta i Liones märktes inte
skalvet men några av de mera vältränade heliga riddarna kunde
vagt förnimma en kraftig magi av en sort som inte borde existera
längre.
De blonda lockarna slängde i vinden när han lät blicken söka
över omgivningen. Hon var borta. Han flög lite högre upp och
spanade runt sig. Snart fick han syn på henne. Hon var snabb.
Lika tyst som mus flög han efter på hög höjd med den iskalla
blicken fäst vid hennes guppande lockar.
#Post#: 613--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 10, 2020, 6:45 am
---------------------------------------------------------
Ellie sprang så snabbt hon kunde men kunde ändå inte skaka av
sig känslan att något förföljde henne. Jordskalvet hade fått
henne att snubbla och hennes händer och knän värkte där hon
skrapat upp sig. Tårarna gjorde det svårt att se och hon
försökte frenetiskt torka bort dem. Echo kändes tung i hennes
händer och musklerna värkte men hon sänkte inte farten. Hon var
tvungen att ta sig till Liones oavsett vad som hände.
Nathan stelnade till mitt i ett slag vilket gjorde att han inte
hann undvika kniven som borrade sig in i hans hals. Han svor och
återgäldade gesten med en spark så att mannen flög tvärs över
rummet. Han tyckte sig ha förnimmat en bekant energi och
plötsligt var slagsmålet som han startat inte längre intressant.
Kraftvågen han kännt av hade nu hans fulla uppmärksamhet. Han
lämnade krogen med kniven kvar i halsen och med en arm bruten
och troligen även ur led. Den tidigare vita skjortan han bar var
nu smutsig, sönderskuren och dränkt i blod, både Nathans eget
och flera andras, vilket fick folket runt honom att skingras som
en flock skrämda fåglar. Han tog sig snabbt mot stadens norra
mur och försökte se om han kunde få syn på magins källa.
#Post#: 614--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 11, 2020, 4:38 am
---------------------------------------------------------
Damien hade inte känt av något ovanligt men en av generalerna i
hans närhet ryckte plötsligt till och det hände sig aldrig så
Damien såg genast frågande på honom.
- Sir?
- Något är på gång. Förbered för en kraftig drabbning vid den
norra muren.
Damien nickade, bugade lätt och skyndade sedan iväg för att föra
meddelandet vidare. Inom kort hade Liones hela här av heliga
riddare samlats vid norra muren. Många av dem stirrade olustigt
på Nathan som såg mer död än levande ut men ingen kommenterade.
Allas uppmärksamhet var riktade norrut och när de kunde skymta
en jätte som närmade sig med ilfart blev de alla fundersamma.
- Är inte det där en av Bazings soldater?
Damien såg frågande på riddaren bredvid sig. Han visste inte
säkert. Han hade bara hört om jättarna som var stationerade där.
Varför kom en av dem dit nu? Och varför med sådan fart? När
jätten kom närmare blev han ännu mer förvånad. En kvinnlig
jätte. Och en otroligt söt en dessutom! Damien skakade lätt på
huvudet för att skingra alla distraherande tankar och få bort
rodnaden som gärna spred sig allt för snabbt. Han svalde hårt
och andades ut innan han såg mot sin kapten.
- Sir, vad är det som pågår?
Hans kapten hade en bister min när han svarade.
- Något mörkt rör sig i närheten. Var på din vakt.
Damien nickade och drog svärdet medan han spanade runt sig.
De fick alla syn på magins källa samtidigt. När Ellie kommit
tillräckligt nära Liones gled den unge mannen lägre ned och
landade slutligen framför henne så hon inte skulle gå ända fram.
Dock landade han med ryggen mot henne och satte ena handen ut åt
sidan som för att blockera allt framifrån och skydda henne. De
heliga riddarna gjorde sig genast redo för en attack, ännu
osäkra på hur stort hotet var. Damien blinkade frågande medan
han stirrade på figuren nere på marken.
- Nu skämtar ni väl..
Hans ord var knappt en viskning innan han klentroget ropade ut.
- Wyatt??!
#Post#: 615--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 11, 2020, 1:10 pm
---------------------------------------------------------
Elle kände en lättnad sprida sig när hon såg muren som omgärdade
Liones, hon var snart framme även hon hade inte kunnat skaka av
sig den olustiga känslan av att vara förföljd. Hon kunde se
glimmandet av hundratals rustningar på murkrönet, Liones heliga
riddare. Lättnaden gjorde henne ofokuserad och det var nära att
hon skulle ha missat att ynglingen gled ned framför henne men
när hon märkte honom tvärnitade hon och snubblade sedan några
steg bakåt, rädslan som hon kännt i Bazing slog över enne som en
flodvåg. Hur hade hon kunnat vara så dum? Det var hans närvaro
hon kännt av och nu hade han förföljt henne från Bazing och hon
hade lett honom rakt till Liones! Hon ville ropa till riddarna
på muren vad som hänt men det ända som hon kunde uppbåda var ett
litet gnyende.
Det ryckte misstroget i Nathans vänstra öga medan han såg mot
Damien, hur kunde en sådan liten och lydig valp känna en Demon?
Han sneglade mot mannen på andra sidan muren. Blondie såg inte
speciell ut på något vis men den uråldriga kraft som radierade
från honom gick inte att misstas för något annat, det var en av
demonsläktet som stod där. Nathan drog frånvarande sin friska
hand genom håret och visste inte om han skulle vara förvånad
eller imponerad över för det första att en demon fortfarande
strövade omkring fritt och för det andra att Blondie verkade
vilja försvara den kvinnliga jätten som istället såg ut att vara
livrädd för honom. Ett litet leende letade sig fram i ena
mungipan, det skulle bli intressant att se hur det utvecklade
sig, kanske skulle det till och med utbryta ett litet bråk.
#Post#: 616--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 11, 2020, 1:52 pm
---------------------------------------------------------
Wyatt lyfte blicken och stirrade tomt på Damien tills en blixt
slog ned där han stod. Med ett smidigt skutt kom han undan och
han flyttade sitt fokus mot den heliga riddare som skickat
blixten. Damien rusade genast fram och, med hjälp av lite magi,
tog han sig ned för muren och fram till Wyatt. Han hejdade Wyatt
med en bestämd min och viftade sedan med armarna åt riddarna för
att hejda dem.
- Vänta! Vänta! Han kommer inte skada någon!
Riddarna stirrade frågande på varandra innan Damiens kapten steg
fram.
- Vad är det frågan om, Damien?
- Han är ofarlig. Jag lovar, så länge ingen attackerar kommer
han inte skada någon. Jag kan personligen vakta honom, Sir.
Kaptenen såg misstänksamt på honom och ett vagt surr hördes
bland riddarna men slutligen nickade kaptenen.
- Jag litar på sig, Damien, men om något händer är det på ditt
ansvar och jag vill inte ha honom i Liones. Är det förstått.
- Ja, Sir.
Kaptenen nickade.
- Ni hörde honom, pojkar. Inget att jaga upp sig över.
Riddarna stod osäkra kvar ett tag men snart började de skingras.
Damien andades lättat ut och vände sig sedan till Wyatt och slog
honom i bakhuvudet. Wyatt reagerade inte ens utan såg bara tomt
på honom.
- Vad i hela fridens namn gör du tillbaka i Britannia? Och
VARFÖR FÖRFÖLJER DU en jätte för?!
Wyatt fortsatte se tomt på honom i några sekunder innan han
långsamt såg upp på Ellie. Damien följde hans blick och rodnaden
steg genast.
- Wyatt! Det är INTE okej att följa efter folk!
Damien suckade och såg sedan ursäktande på Ellie.
- Jag ber så mycket om ursäkt, mylady. Han har inte så mycket i
huvudet så man måste liksom säga åt honom hur han ska göra för
det mesta. Vad..vad var det som hände?
#Post#: 617--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 12, 2020, 11:44 am
---------------------------------------------------------
Ellies underläpp darrade och hon kunde känna nya tårar bränna
bakom ögonlocken men hon tvingade sig själv att inte gråta mer.
Om hon började lipa inför någon av Liones heliga riddare skulle
det se ner på henne mer än de redan gjorde.
-De-det är ingen fa-fara.
Hon drog ett skälvande andetag och såg upp på den lilla krigaren
framför sig, fastän hon satt ned var hon fortfarande flera meter
längre än honom.
En.. en krigare hade förföljlt.. Si-sir Wyatt... hela vägen till
Bazing. Striden kom väldigt nä-nära så G-g-garm gav si-sig in i
st-str-striden. De slogdes ett tag... Och.. och ha-han...
Hon såg ned på sina hårt knutna händer medan tårar droppade ned
på dem, oförmögen att fortsätta. Garm hade varit hennes mentor
och även om han inte visat något annat än missnöje över vad hon
än gjort kunde hon inget annat än gråta över att han inte längre
fanns. Vad han gjort hade väl varit för hennes eget bästa? För
att hon skulle bli en starkare och bättre krigare?
Medan de heliga riddarna skingrades stog Nathan kvar på muren
och såg ner på den lilla gruppen. Han drog frånvarande sin axel
på plats och grimaserade åt smärtan, han hade gjort det otaliga
gånger tidigare men det var fortfarande något han inte helt
vande sig vid. Han drog ut kniven som fortfarande satt instucken
till hjaltet och studerade den, stackaren som huggit honom
verkade verkligen ha tagit det Nathan sagt om hans syster
personligt. Han hade önskat att något skulle hända och det
verkade som att han skulle få sin önskan uppfylld, bara han inte
skulle ångra det beslutet i 500 år framåt... Han skakade på
huvudet, nu var det inte läge att tänka på sådant mörker, utan
fokuserade istället på att ta sig ned till den lilla gruppen.
Han satte på sig sitt mest självsäkra leende och snurrade kniven
i händerna medan han gick närmare.
-En vakthund, luft och en lipsill... Camelot kommer tro att det
är ett skämt som Liones skickat.
#Post#: 618--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 13, 2020, 1:41 pm
---------------------------------------------------------
Damien visste inte vad han skulle svara. Inget han sade skulle
hjälpa eller trösta ändå. Wyatt såg tomt på Ellie en stund och
när hon blev mera upprörd igen såg han på Damien och slog honom
sedan i bakhuvudet så Damien flög framåt. Aningen chockad men
inte vidare skadad reste sig Damien med arg min men hann inte
svara innan Nathan dök upp. Han suckade inombords och lyckades
låta bli att himla med ögonen. Ett retfullt leende smög sig fram
i mungipan efter Nathans kommentar.
- Inte så mycket lipsill, snarare arrogant gnällspik skulle jag
säga om dig, Sir.
Wyatt såg tomt på Nathan en liten stund innan han gjorde ett
snabbt utfall och dunkade även Nathan i bakhuvudet så han flög
några meter.
- Wyatt! Kan du sluta upp med det där!
Wyatt lyfte blicken och såg på Ellie. Tårarna glänste ännu på
hennes kinder och han flög smidigt upp och torkade undan den
enda med varsam hand, fullkomligt ignorerande resten.
#Post#: 619--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 14, 2020, 3:47 pm
---------------------------------------------------------
Nathan smackade ogillande med tungan och tänkte ge Damien en
spydig kommentar men fann sig istället raklång på marken. Han
låg kvar omtumland med bultande bakhuvud och blinkade bestört.
Han drog sig upp på armbågarna och såg surt på demonen som nu
helt ignorerat dem för jätten. Han såg mot Damien och kunde inte
hindra ett leende från att smyga sig fram i ena mungipan, han
hade iallafall också blivit omkullslagen.
-Det var väldigt teritoriell luft? Hur kommer det sig att du ens
känner en demon? Jag trodde alla friströvande demoner blivit
tillfångatagna eller dödade för flera år sedan...
Ellie satte ut händerna så att Wyatt kunde landa, hon visste
inte vad hon skulle tycka om honom. Hon hade inte sett det men
anade att det var han som dödat Garm. Men Garm skulle inte
heller ha visat Wyatt någon barmhärtighet om rollerna varit
ombytta så hon kunde inte hålla det emot honom. Hon hade inte
heller känt av någon illvilja från Wyatt, inte i Bazing och inte
nu. Handen mot hennes kind var varm och även om ögonen var lika
kalla som när han sett på henne i Bazing kunde hon ändå känna en
sorts omsorg från dem vilket lockade fram ett svagt leende.
*****************************************************
DIR Previous Page
DIR Next Page