DIR Return Create A Forum - Home
---------------------------------------------------------
Writeismagic
HTML https://wim.createaforum.com
---------------------------------------------------------
*****************************************************
DIR Return to: Lost treasures of Britannia
*****************************************************
#Post#: 600--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 2, 2020, 3:31 am
---------------------------------------------------------
Damien fick kämpa för att motstå impulsen att dra sitt svärd och
klyva jäveln i två. Att han hade mage att förolämpa hans
kollegor och skratta om det. Damien svor inom sig att hålla ett
kort koppel på Nathan och att inte lita på honom för ens en
sekund. En ung man som förväntade sig att man kastade knivar mot
hans huvud kunde inte ha alla hästar hemma i stallet precis.
När Nathan gick ut var rummet tyst i några sekunder innan
Damiens kapten gav honom en liten signal att följa efter
knäppisen som just travat iväg. Damien nickade kort, bugade åt
kungen och lämnade rummet i tysthet innan han sprang ikapp
Nathan. Han valde att hålla sig några steg bakom honom och
iakttog honom misstänksamt. Damien kunde inte vara säker på vad
Nathan skulle göra till näst och fick kämpa ordentligt för att
inte gå med handen på svärdshjaltet.
#Post#: 601--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 2, 2020, 5:04 am
---------------------------------------------------------
Nathan vände sig inte om före han var ute på gården igen. Han
lade huvudet på sned och smålog åt Damian.
"Som en liten lydig hund.. Rädd att jag skall göra något dumt?
Inte förvånande, men vad tänker du göra åt saken? Ge mig en
snärt på fingrarna och säga fy?"
Solen gjorde att hans hår såg ut att stå i lågor och de
bärnstensfärgade ögonen glittrande roat. Med en smidig rörelse
tog han av den mossgröna kappa han burit och kastade undan den.
Klädseln han bar var enkel, ett par höga stövlar i mörkt läder,
ett par mörka byxor och en gräddfärgad långärmad skjorta. En
dolk hängde i bältet men i övrigt bar han inga vapen.
"Vi skall tydligen bli kompanjoner Matt så vi kan lika bra få
det överstökat. "
Han gav Daimian ett slugt leende medan han granskade honom.
"Jag gillar dig så jag ger dig första slaget helt gratis."
Nathan kunde inte hålla tillbaka ett skratt när han såg Damiens
förvirrade och misstänksamma blick.
"Jag ser ju att du vill, du skulle kunna döda med den blicken
och jag har en känsla av att jag inte kan dricka en öl i lugn
och ro innan du fått göra dig av me lite frustration.
Han sträckte ut armarna åt sidorna.
"Var inte orolig, du kan använd en kniv eller ett svärd om det
känns bättre, jag är inte petig!"
#Post#: 602--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 2, 2020, 5:41 am
---------------------------------------------------------
Damien följde vaksamt med varje rörelse och kunde inte hjälpa
lågan som gnirästrade till i ögonen när Nathan försökte reta upp
honom. Uppenbarligen bar han inte många vapen och var aldeles
för arrogant för sitt eget bästa men Damien tänkte inte ge honom
den tillfredställelsen. Han satte händerna bakom ryggen,
sträckte lite på sig och andades ut för att lugna sig.
- Mitt namn är Damien Etterbury. Det ska bli.. intressant.. att
följa er på resan, sir.
Han bugade lätt och log innombords. Den stridsjuke tuppen blev
antagligen bara surare av att inte få bli uppklådd.
- Ni hade visst förberedelser att ta itu med? Låt inte mug hi
dra er.. sir.
En illa dold nedlåtande ton smög fram medan han talade.
#Post#: 603--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 2, 2020, 8:31 am
---------------------------------------------------------
Nathan höjde förvånat ett ögonbryn, han hade nästan räknat med
att inte ens hinna tala till punkt innan den unge riddaren
skulle ha försökt spetsa honom. Han smackade ogillande med
tungan.
"Imponerande. Kanske jag underskattat de heliga krigarnas
disciplin iallafall... "
Han gick och plockade upp sin kappa och borstade av den med
missbelåten min.
"Nåväl sir Etterbury... Du har tre dagar att förbereda dig innan
vi ger oss av mot Camelot. Gör vad du vill bara du är redo i
gryningen. Jag har andra ärenden att ta hand om. Finns 'Silver
Springaren' ännu kvar?"
Nathan suckade när han såg Daimians förvirrade min. Inget
verkade gå som han ville.
"Tydligen inte. Synd, jag gillade det stället."
Han satte på sig kappan igen och lämnade borggården med siktet
inställt på en taverna. Han behövde en öl.
#Post#: 604--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 2, 2020, 8:40 am
---------------------------------------------------------
Damien kände inte till stället han pratade om och såg fundersamt
på Nathans ryggtavla när han gick. Efter lite tänkande ropade
han efter honom.
- Prova Hell's place nära västra porten! Billigt öl av bra
kvalite där.
Han satte armarna i kors och såg efter Nathan när han försvann
innan han återvände till matsalen för att städa undan efter sig
innan han raporterade till sin kapten för att få ordentliga
anvisningar.
#Post#: 605--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 2, 2020, 11:16 am
---------------------------------------------------------
Nathan vände sig inte om utan gjorde bara tummen upp åt Damien
och fortsatte gå.
Han promenerade mot Hell's place försjunken i tankar. Han var
fortfarande frustrerad över att Damien inte tagit betet, han
hade till och med gett honom ett frislag och ändå inte fått
någon reaktion! Vem annan som helst skulle antagligen inte ens
behövt det, men han hade istället fått en lydig hund som bihang
som inte ens lät sig provoceras vad han än kastade ur sig! Han
mumlade svordomar resten av vägen och hoppades för barägarens
skull att det fanns några lättretliga kunder han kunde ta ut sin
frustration på, det var inte samma sak som att gå en rond mot en
helig krigare men kanskw kunde det ventilera en del av hans
frustration. Han sparkade upp dörren till baren och flinade
brett. Flertalet ögon såg redan mordiskt på honom och han hade
inte ens sagt något, perfekt.
Ellie skannade uttråkat av omgivningen, hon hade vakttjänst igen
och kunde för sitt liv inte förstå varför, inget kunde någonsin
ha hänt där som krävde att en jätte vaktade muren flera gånger i
veckan. Den lilla flocken med kor stod och betade på samma äng
med samma lugn som de gjort när hon och hennes mentor blivit
tilldelade posten vid gruvstaden Bazing några mil norr om Liones
för närmare ett år sedan. Hon suckade och fortsatte spana, inget
åt norr, inget åt väster och inget åt öster. Småbarnen och de
vidskepliga hade iallafall vant sig så pass vid hennes närvaro
att de slutat kasta sten och kottar mot henne.
#Post#: 606--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 3, 2020, 3:41 am
---------------------------------------------------------
Bazing var annars en rätt sömnig stad där gruvorna var det enda
aktiva för det mesta. Det var länge sedan något drastiskt hänt
där men stadens position gjorde det perfekt för reservstyrkor
till Liones att hålla till och träna. Just denna eftermiddag
blev dock lite annorlunda. En kraftig blixt slog ned från en
annars klarblå himmel straxt norr om Bazing och orsakade ett
mindre jordskalv i närheten. Ett enormt moln av damm steg från
nedslagspunkten och tystnaden lade sig som en tung slöja
efteråt. När molnet blåst undan en del skymtade två figurer i
dammet. Den ena backade med fart som bara en helig riddare kunde
uppbåda eller något värre medan den andra skyndade efter med ett
långt svärd höjt över huvudet. Det var mer än uppenbart vem som
hade övertsget när svärdsmannen viftade runt sig allt han
förmådde och inte en enda gång kom i närheten av att träffa den
andra som inte ens lyft händerna från sidorna.
#Post#: 607--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 4, 2020, 4:30 am
---------------------------------------------------------
Ellie kunde inte tro sina ögon, sekunden tidigare hade allt
varit stilla och nu...
Skalvet som följde fick henne ur balans och tvingade ner henne
på knä.
Hon borde hjälpa till, det var hennes plikt, men hon bara en
lärling och de båda kämparna såg ut att vara heliga riddare
bsserat på deras rötelsemönster. Men den ene kunde inte ens röra
den andre!
En hand på hennes axel fick Ellie att vakna upp från sina
funderingar och ställa sig upp. Det var hennes mentor som stod
bredvid med en bister min. Garm var en av de få jättar som nått
ranken av helig riddare och han ansvarade nu för reservstyrkorna
stationerade vid Bazing. Han följde vaksamt med de stridande.
-Ellie, vakta. Jag avslutar det här.
Utan något destomer gav han sig in i striden och Ellie kunde
bara se på.
#Post#: 608--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 4, 2020, 9:28 am
---------------------------------------------------------
När Garm närmade sig separerade de två stridande en liten stund
och svärdsmannen sate svärdet mot marken medan han flämtade av
ansträngning. Han såg lättat mot Garm och skrattade lite hest.
- Äntligen förstärkning! Jag har jagat det där avskummet ända
från Camelot och ingen har försökt hjälpa mig ens en gång!
Han hejdade sig och lyfte svärdet igen med bister min.
- Bara stå still så jag kan klyva dig i två nån gång!!
Han rusade mot sin motståndare en gång till som smidigt
retirerade ur vägen för slagen, för var gång allt närmare
Bazing. Hans ansträngningar dubblades dock när Garm hjälpte till
men hur de än försökte kunde de inte få ens en skråma på den
unge mannen. Svärdsmannen tjöt ilsket och sände en enorm
virvelvind fylld med vassa isbitar mot sin fiende utan att
notera vem han satte i fara. Både Bazing och Ellie var i
skottzonen och det var inte en magisk attack att ta lättvindigt.
Garm ryckte till när han såg vad som var på väg att hända och
skrek till.
- ELLIE!!
Den unge mannen som hittills enbart retirerat vände på huvudet
och såg tomt på henne. Hon skulle inte hinna undan. Han lyfte
frånvarande ena handen och knyckte lite på handleden och en
kraftig mörklila stråle sköt ut från hans fingerspets och när
den kom i kontakt med virvelvinden exploderade alltihopa. Is
sköt åt alla håll men inget träffade varken den blonda unga
mannen som inte verkade det minsta brydd i striden eller Ellie.
Lugnt sänkte han handen och gick närmare henne några steg innan
han tog fart upp i luften så han kunde sväva närmare hennes
huvud och iaktta henne.
#Post#: 609--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 5, 2020, 3:21 am
---------------------------------------------------------
Ellie höll sin stridshammare framför sig, beredd på att
absorbera den större delen av den förödande attacken, men den
kom aldrig. Främlingen hade med bara en knyck med handleden
oskadliggjort attacken! Hon höll höll ut sin stridshammare mot
främlingen trots att hela hennes kropp skakade och tårar brände
bakom ögonlocken. Hon fick inte gråta, Garm tyckte inte om
veklingar som visade rädsla inför sina fiender och han skulle
skälla på henne senare över hur hon förudmjukat sina
motståndare, hur hon inte skulle kunna bli en helig riddare om
hon fortsatte med att gråta och... Och... Hon tog ett skälvande
andetag.
-K-kom in-inte närmare. Up-up-uppge di-ditt ären-ärende.
I-i-ingen som av-avser sk-sk-skada B-ba-bazing kan pa-passera.
Tårar rann nerför hennes kinder men hon kunde inte hejda dem.
Garm kunde vara skräckinjagande men det var ingenting mot den
aura som omgav ynglingen, hon hade aldrig varit i kontakt med
ett sådant mörker. Hennes instinkter skrek åt henne att springa
därifrån så snabbt och långt hon förmådde, men kroppen löd inte
*****************************************************
DIR Next Page