DIR Return Create A Forum - Home
---------------------------------------------------------
Writeismagic
HTML https://wim.createaforum.com
---------------------------------------------------------
*****************************************************
DIR Return to: Lost treasures of Britannia
*****************************************************
#Post#: 590--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: May 31, 2020, 4:57 am
---------------------------------------------------------
Solen gassade över slotsgården i Liones när Damien och de andra
soldaterna joggade förbi under sin morgonträning. Kungens
tidigare tal till hela folket där han bad om hjälp hängde som
ett mörkt moln över hans huvud och stämningen var tryckt. Han
kastade en blick upp mot den mörka fasaden på slottet innan han
slog ned blicken framför sig som de andra igen. Det kändes som
en dröm, eller snarare mardröm, att alla tre prinsessorna
kidnsppats samtidigt tillsammans med sina beskyddare. De flesta
skulle inte våga ge sig på deras kidnappare heller även om det
skulle vara hela rikets arme mot bara Camelot till exempel.
Damien skakade lätt på huvudet för att skingra tankarna innan
han stannade med de andra. Flera av dem flämtade av ansträngning
medan Damien knappt börjat svettas. Han kunde inte annat än
undra vem som skulle vara våghalsig nog att ta sig an kungens
uppdrag.
#Post#: 591--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: May 31, 2020, 11:27 am
---------------------------------------------------------
Nathan såg tyst ut över dalen framför sig, det var inte långt
kvar och redan nu kunde han vid horisonten skymta slottstornen i
Liones. Om han höll samma takt skulle han vara där lagom till
tidig eftermiddag. Han skänklade sin hingst framåt och det
ståtliga djuret ökade takten, den röda hårmanen glänste av svett
men Nathan lade knappt märke till det. Ända sedan brevet kom
hade hans tankar inte kunnat fokusera på något annat. Ett leende
kröp fram i hans ena mungipa, det var de mest intressanta
nyheter han fått sedan det var tal om ett fullskaligt
inbördeskrig, det skulle vara synd om han missade allt det
roliga. Kanske det roligaste som hänt de senaste 500 åren.
Chansen att de heliga krigarna hade organiserat sig och hanterat
situationen fanns förstås även om den var minimal, dagens heliga
krigare var rent av skrattretande.
#Post#: 592--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: May 31, 2020, 12:19 pm
---------------------------------------------------------
Kaptenen dök upp och samlade ihop sina soldater inför
lunchsamlingen efter en stund och Damien vankade tyst efter de
andra mot matsalen. Han höll låg profil som vanligt och åt i
tystnad men höll på att sätta i halsen när han hörde sina
bordsgrannars samtal. Det viskades om våghalsar som tänkte ge
sig av mot Camelot och hämta hem en av prinsessorna! En av
soldaterna suckade tungt och satte ned skeden innan han muttrade
irriterat.
- Jag vet inte vad ni småflickor är rädda för. Personligen
skulle jag nog få hem dem allihopa på knappt en vecka.
Många höga protester följde tills kaptenen slog ned ölkruset i
bordet.
- Håll käften barnrumpor. Jag äter.
Damien blängde misstänksamt på soldaterna som fortsatte viska
sins emellan medan han försökte lyssna in. Han kunde höra dem
prata om jättar och hur de borde skaffa en ambassadör hos dem.
Dessutom pratade de om att ta gudomlig hjälp, och det var ju
helt absurt. Ändå kunde han inte låta bli att lyssna. Inte
tänkte de väl ge sig av?
#Post#: 593--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: May 31, 2020, 12:39 pm
---------------------------------------------------------
Nathan kunde inte låta bli att le när han red igenom Liones med
sikte på slottet. Staden var fortfarande sig lik trots att det
var närmare 150 år sedan han besökt den sist. Samma slingrande
gator, samma marknader och samma människor.. Nästan. Han
kryssade fram mellan marknadsstånd där försäljare bjöd ut sina
varor och tog in de olika dofterna som han var så bekant med, de
av läder, järn, trä... Mat. Han köpte en liten köttpaj av
försäljaren närmast och åt av den medan han fortsatte sin färd.
Väl vid slottet gav han över den slutkörda hingsten till en
stallspojke och styrde stegen mot matsalen. Om han mindes rätt
var det lunchtid nu och snabbaste sättet att hitta någon som
kunde peka honom i rätt riktning. Han stannade framför de enorma
dubbeldörrarna, en välriktad spark borde göra susen.
De tunga dörrarna flög upp med ett brak vilket fick nästan alla
att sätta i halsen. En ung man med eldrött hår stod i
dörröppningen och klev långsamt fram. Han såg sig lungt omkring
medan han tog den sista tuggan av pajen han hade i handen.
"Vem är chef över denna medelmåttiga organisation? Jag vill ha
ett ord med honom."
#Post#: 594--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: May 31, 2020, 1:20 pm
---------------------------------------------------------
Damien hoppade till när dörrarna flög upp straxt bredvid honom
och han var snabbt upp från bänken efter det. Vissa av hans
bordsgrannar hade knappt förstått varifrån ljudet kommit vilket
i vanliga fall skulle fått Damien att gnissla tänder men nu var
hans fokus på den unga mannen som så vulgärt sparkat upp dörren
och hade mage att fråga efter kaptenerna. Hans egen kapten reste
sig lugnt och glodde tjurigt på nykomlingen.
- Vad vill du mig, yngling?
#Post#: 595--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: May 31, 2020, 2:30 pm
---------------------------------------------------------
Nathan kunde inte hålla tillbaka ett skratt.
"Jag tar det där som en komplimang, Skägget."
Han granskade mannen ingående med ett litet leende lekande i
mungipan och ögon som glimmade av återhållet skratt.
"Du må bara vara en lägre kapten men du får duga för tillfället.
Jag hörde att någon tappat bort vårt rikes kära prinsessor,
vilket ju är mycket olyckligt och skulle kunna leda till många..
Tråkigheter."
Han gick målmedvetet närmare kaptenen och för varje ord blev
hans flin bredare och råare.
"Ett litet krig med Camelot, inte sant? Kanske ett till med
Danafall? Och ett med.. Jättarna? En motståndare skulle gå men
tre? Inte ens med varenda levande helig krigare vid fronten
skulle ett trefrontskrigsluta bra, så jag är här för att erbjuda
mig hjälpa till. För att undvika dessa.. Tråkigheter."
Han stannade några meter från kaptenen. Hans ord var sammetslena
men blicken sade något annat.
#Post#: 596--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 1, 2020, 3:41 am
---------------------------------------------------------
Kaptenen höjde långsamt ena ögonbrynet och satte armarna i kors.
- Hjälpa till säger du. Okej. Låt gå. Jag ska föra dig till hans
majästet så du kan få alla detaljer.
Damien tappade slm hastigast hakan och när kaptenen började gå
ut ur matsalen kröp det över allt i skinnet på honom. Hur kunde
han tolerera sådant beteende och dessutom ta honom till kumgen
på bara det där lösa halvhjärtate löftet att hjälpa. Damien bet
ihop hårt, svor innombords, stönade åt sitt eget svaga hjärta
och rusade sedan efter. Hans kapten vände sig inte om för att se
vem som följde efter och Damien sa inget utan gick tyst några
steg bakom främlingen.
Kaptenen ledde dem målmedvetet genom korridorerna och stannade
slutligen framför en stor dörr där han samtalade tyst med en av
vakterna. Vakten nickade och dörren öppnades varpå de fördes in
i ett större mottagningsrum där Kung Bartras satt på en tron i
bortre änden. Kaptenen stegade sakligt fram, bugade och
introducerade sig innan han sa sitt ärende.
- Denna man har erbjudit sin hjälp i att finna våra kära
prinsessor, ers majästet. Samt en av mina soldater kommer göra
honom sällskap för att se till att det inte är lurendrejeri.
Damien ryckte till och stirrade klentroget på sin kapten. Nu
måste han väl ändå skämta?!
#Post#: 597--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 1, 2020, 7:03 am
---------------------------------------------------------
Nathan såg sig som hastigast om när han hörde steg bakom sig. En
av krigarna hade mod eller dumhet nog att följa efter dem. Han
gav honom ett roat leende innan han åter vände sin uppmärksamhet
framåt. Det hade tråkigt nog gått smidigare än han trott. Han
hade hoppats att åtminstone två skulle ha varit dumdristiga nog
att hoppa på honom när han förolämpade en kapten, men nej.
Dagens heliga krigare var verkligen skrattretande fega.
När de steg in i tronsalen kunde han inte låta bli att se sig
omkring. Den var lika imponerande som han mindes den. Hur länge
sedan var det han sett den senast, 200 år? 300? Han kunde inte
minnas.
Han vände uppmärksamheten mot mannen på tronen och gjorde en
överdriven bugning.
"Nathan Bloodfang till er tjänst Andrew, eller är det Bartras
nuförtiden? Jag fick ert brev men jag måste säga att det är
verkligen hetlevrade kurirer som du börjat skicka, nästan
oförskämda. Men jag har varit på gott humör så det borde bara
vara en som inte kunde återvända.
Han kunde i ögonvrån se hur alla närvarande förutom Bartras
stelnade till och den unge krigaren såg ut att vara redo att
köra ned svärdet i halsen på honom. Kanske skulle det kunna bli
intressant ändå.
#Post#: 598--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: Mirenderim Date: June 1, 2020, 3:33 pm
---------------------------------------------------------
Damien stirrade förskräckt på den ofärskämda jäkeln som påstod
sig vara deras frälsning. Hur vågade han spotta ur sig sådana
saker i hans majjestäts närvaro. Blodet närmast kokade i hanz
ådror men kung Bartras bara nickade till svar.
- Stilla era sinnen soldater. Han bara bråkar med er.
Kungen suckade lätt och blängde på Nathan.
- Fortfarande lika sugen att åka på stryk som under min fars tid
hör jag. Nåväl. Jag vill återse mina älskade döttrar igen så vem
som hämtar dem spelar ingen roll för mig s länge de inte kommer
till skada. Damien blir ett bra komplement där eftersom han
brukar följa reglerna, till skillnad från vissa andra.
Ham gjorde en kort paus och såg lite tjurigt på Nathan.
- Hur som helst. Här är ett dokument med all information vi har
så länge. Jag ska be till gudinnorna att ni kan få hem alla mina
tre döttrar i säkerhet snarast möjligt.
En man klev fram med en pergamentrulle och höll ut den till
Nathan med irriterad min. Det var alltför uppenbart att Nathan
gick varenda en i rummet på nerverna.
#Post#: 599--------------------------------------------------
Re: The lost treasures of Britannia
By: LadyNightowl Date: June 2, 2020, 2:33 am
---------------------------------------------------------
Nathan drog nonchalant handen genom håret.
"Vad kan jag säga? Det är inte ofta jag har möjlighet att roa
mig så kungligt som idag. Men jag är nästan besviken, ingen har
försökt ens kasta en bordskniv åt mitt håll! Jag börjar visst
förlora stinget, jag tror nämligen inte att varenda en av Liones
heliga krigare plötsligt blivit så återhållsamma."
Av alla de brinnande blickar han kände att borrade sig in i hans
rygg antog han att de flesta nog ville köra ned hans huvud i
stengolvet men kungens närvaro höll dem ifrån att göra något de
kunde få ångra senare. Han tog emot pergamentrullen med ett
brett leende och bugade djupt mot Kung Bartras.
"Ingen fara de är hemma igen på nolltid. Ge mig tre dagar att
förbereda så ger vi oss av sedan."
Med de orden vände han på klacken och gick ut ur tronsalen.
*****************************************************
DIR Next Page